Måndag.

Måndag.

Jag sitter här vid datorn o känner mig SÅÅÅ ensam, det är en känsla som börjar bli outhärdlig.
Egentligen borde jag vara lycklig men det är så mycket som inte stämmer. Kan inte ens sätta fingret på det. Jobbet suger, fritid existerar inte... (inte på det sätt jag vill ialla fall). Det blir inte bättre av att det är kallt ute o man inte har nånting att göra heller. Hade det varit sommar eller åtminstone vår hade man kunnat gå ut o t en promenad eller nått. Nu är det bara kallt o trist. Hela förra veckan låg jag nerbäddad i sängen o var sjuk. Eftersom jobbet inte känns så givande så bestämde jag mig för att satsa på att bli riktigt frisk istället för att börja jobba halvrisig.... Ingen tackar mig för att jag går till jobbet o är sjuk. Stålbitarna hamnar i ugnen ialla fall på nått vis.

Jag passade på eftersom jag bara skulle vara hemma att vara fyllechaufför åt mina kompisar o det var ju lite kul ialla fall... Det som var tråkigt var att jag inte kunde följa med dom ut som jag hellre skulle ha gjort.

Det finns en genomsyrande känsla i mitt liv just nu... Tomhet!!! Visst, jag har två föräldrar som skulle göra vad som helst för mig, men det räcker ju inte... Jag tror faktiskt t.o.m att jag har kompisar som skulle göra vad som helst för mig oxå. Men det är ändå inte samma sak som förr.

Jag vet att man aldrig ska titta tillbaka utan se framåt... Men hur jag än gör så tittar jag alltid tillbaka på det som en gång var! Jag var stadgad o hade ett fint hus o en fin trädgård... Sen försvann allt o nu har jag ett hus och en igenvuxen trädgård istället. Jag hade en gång en hund som heter Benji, världens mysigaste Labbe, nu är det nån annan som säger åt honom vad man får o inte får göra. Jag är inte bitter på nått vis, det är sånt man får leva med. Livet känns bara mindre meningsfullt nu för tiden. Hoppas jag kommer ur det här snart för det tär på krafterna att vara en bakåtsträvare!

Jag behövde en nystart i mitt liv, inte ens det slog rätt. Jag känner hur jag inte kan påverka nånting runt omkring mig. Det känns hopplöst. Kommer jag någonsin bli hel igen? Jag är trött på att vandra runt o bara vara. Mycket just nu handlar om jag.. Men det är med sig själv man spenderar mest tid så det måste ju funka. Hoppas det börjar göra det snart!